Nu är det över ett halvår sen du valde att lämna mig
efter 4år och 7 månader tillsammans.
Du gav upp mig. Du valde att leva utan mig.
Det var ditt val, jag ville det inte.

 

Du krossade inte mitt hjärta men du gjorde det tomt.
Jag hade aldrig känt mig så fruktansvärt tom förut,
fast jag tappade aldrig förståndet, hoppet eller livslusten
så det är därför jag säger att du inte krossade mig.

 

Min finaste vän stod upp för mig och fick mig att förstå.
Jag förstod tillslut att det skulle bli bättre,
att jag inte alltid skulle känna mig så tom,
att jag skulle överleva det, att jag skulle bli glad igen,
att jag kanske till och med skulle hitta någon annan.

 

Det var tungt och det tog lång tid men jag insåg att jag bara skulle ljuga för alla
och för mig själv om jag fortsatte att hoppas på nått mer med dig.
Jag var tvungen att acceptera det och göra det bästa av det som fanns då.


Jag kämpade mycket för dig, jag vet inte om du förstår det.
Du kanske inte vet hur svårt det var att slappna av och vara sig själv
när tusen känslor och tankar strömmade runt i ens huvud.
Jag klarade det, jag var kompis med dig även fast det var svårt.
Jag ville att du skulle lära känna mig som den jag var när
jag inte var sådär konstig och förälskad.
Sen var det upp till dig…

 

Du ska bara veta hur rädd jag varit.
Jag var vettskrämd, jag trodde inte att jag var stark nog att klara av att
bli sårad av den mannen jag trodde jag skulle dela resten av mitt liv med.
Om jag ska vara ärlig så var det hemskt, allt kändes meningslöst,
jag skrek och grät och drog långt ut i skogen. Skogen gjorde mig lugn.
Det kändes som om jag aldrig ville vända tillbaka,
jag bara gick och gick och gick tills jag hade bearbetat mycket.
Otroligt mycket för att känna att jag faktiskt mår jävligt bra nu.

 

Nu är skogen mitt allt, och jag skulle aldrig kunna lämna den.
Friluftslivet är min grej och jag älskar att vara ute.
Där är jag lycklig och mår så jävla bra!!!

 

Jag älskar den här låten, och står för vartenda ord i låttexten.