Jag har väntat väääldigt länge på det här, och hela tiden förväntat mig att göra det själv. Det är inte många som ens anat att jag ska göra det men idag blir det av. Detta betyder så sjuuukt mycket för mig och
jag beslutade mig för att göra detta, när Gustav tog ett kliv ut ur mitt liv.

Jag är inte rädd för smärtan längre, men det kommer ändå vara tungt och jobbigt, just på grund av att det har stor betydelse för mig.
Många fruktansvärt smärtsamma och jobbiga minnen från mina 6 senaste månader av mitt liv vill jag ska begravas med det jag ska göra. Det här är ett sätt för mig att bearbeta det krossade hjärta som jag fick från min största kärlek här i livet..

När jag ser på mig själv, så kommer jag att påminnas om en fruktansvärt tung tid i mitt liv, men också den tiden där jag lärde mig som mest. Tiden då mitt liv gick i spillror, men det jag inte visste då, var att jag sakta byggdes upp till en starkare människa. När jag ser på mig själv så kommer jag att uppmuntras att leva livet.



Bild från en härlig sommarnatt 2009.