En mycket speciell hund har somnat in. Ilo, en snäll, vacker och lekfull schäferhane. Han blev bara 5 år. Igår slutade hans lidande och nya äventyr började på annat håll, utan någon som helst smärta. Ilo fick problem med magen och fick byta mellan foder, mediciner och provtagningar. Han tappade 10 kilo under mycket kort tid och hans husse och matte gjorde allt de kunde för att rädda honom.

Igår svängde jag och Gugge förbi min farbror för att kolla hur Ilo mådde, för vi visste att han blivit sämre igen och tänkte säga att han skulle krya på sig. Men det hann vi inte. Vi plingade på dörren helt ovetandes och Cita stod och trampade förväntasfullt på bron för att hon trodde hon skulle få träffa ilo, hennes "pojkvän". Men Daniel öppnade dörren med sorg i ögonen och sa att han var död. Kort därefter kom Ulla ut ur köket och fram till oss: - Jo vi saknar honom så. Hon grät och satte händerna för ansiktet. Jag kramade om henne och då förstod jag att ilo lämnat dem. Bara hans dofter och saker låg kvar i huset. Cita sprang in och letade efter ilo i varenda rum på nedervåningen och övervåningen, sen sprang hon ut och letade vid hundgården, men fann ingen.

Att tvingas mista en älskad och kär familjemedlem är tungt och obeskrivligt jobbigt.
Tänker på er Daniel & Ulla!

Jag kommer alltid att minas Ilo som den starka, fina och snälla hunden han var.
En hund med stor utrstrålning och inte svår att gilla!

Vila i frid Quattrogårdens Ilo! ♥